Asbest

Det här vädret alltså, man får tydligen inte klaga på värmen har jag blivit tillsagd, men ändå. Hettan, min gud, hettan! I alla fall där jag är, är det så jävla varmt och kvavt och stilla. Som att sitta instängd i en glasburk, alla ljud, alla intryck, de når mig bara genom glasväggen, dämpade och lite förvrängda. Jag skaver på mig själv, kladdar fast i min egen, hela tiden, svettiga salta hud och jag tror hjärnan sväller och pressar mot väggarna i mitt huvud, täpper till tankar och spränger snart fram genom skallen för att blöta ned den torra, torra marken jag sitter på.
Nu kanske jag överdrev lite. Men det är ganska varmt.