Asbest

Knodden är lite försiktig när han ska försöka gå utan stöd, han vill gärna hålla i åtminstone ett finger eller så. När han gått helt utan stöd har han oftast mest ramlat några steg framåt utan någon vidare kontroll tills man, förhoppningsvis, fångat honom. Men idag, då gick han plötsligt flera steg i lugnt och kontrollerat tempo, han kunde stanna, stå still, börja gå, byta riktning. Nu kunde han förstås inte göra alla dessa saker på ett och samma försök men ändå, ni förstår, han vecklas ut och varje gång han kommer på något nytt, förstår, upptäcker något, så ler han så stort, ser så lycklig ut, verkar så stolt över sig själv. Han är så fin.

Nybadade knoddfötter