Asbest

Sitter här mitt i natten på jobbet och känner mig deprimerad p.g.a. sömnbrist och stolt p.g.a. mitt nyutvecklade bussåkarkunnande. Jag är komplex på det sättet, kan känna två saker samtidigt. Jag och L har börjat titta på film igen sista tiden, det har ända sedan knodden kom blivit väldigt lite av den varan och istället en hel massa tv. Tv har ju dock tydligen bestämt sig för att det bara ska visas fruktansvärd, tandgnisslande, benbrytande hemsk skittv i stort sett hela tiden. Därför blir det nog ett skitlass med film framöver. Såg "Marie Antoinette" tidigare idag, det var kul att hennes karl bara log när han läste om lås och också kul när hon hade ett skepp på huvudet men i övrigt förstod jag inte, satt mest och väntade på att giljotinen skulle åka fram, fast så känner man väl oftast vid anblicken av kungligheter, och Makroner. Eller är det bara jag? Förra veckan såg vi "Planet terror" Det är minsann en film jag verkligen inte kommer uttala mig om alls, av personliga skäl, och så såg vi "Capote" som var riktigt bra på alla upptänkliga vis. Se den, gört! Så där har ni, er stig i filmdjungeln, varsågoda!