Asbest

Jag känner mig som om jag sparkat sönder en tå på en byrålåda i hallen och vinterns första snö precis trillat ned.
Men nu var det inte det vi skulle prata om.
Är det inte märkligt hur lite uppmärksamhet bortrationaliserandet av stoppknappar fått? På Youtube, Tv-kanalers Playsidor, Spotify, diverse mp3 spelare, osv. Ingenstans finns längre stoppknappen. Man kan spela upp och man kan pausa. Pausa, alltså göra ett tillfälligt avbrott, för visst förutsätter pausknappen att tittandet/lyssnandet ska återupptas igen till skillnad från stoppknappen som är ett definitivt avslut. Och det är förstås precis det utrotandet av stoppknappar handlar om. Avslut i informationsflödet, ett definitivt stopp av bruset kan inte accepteras. Det är fult och otidsenligt. Informationen ska flöda ut konstant och mottagandet ska pågå lika oavbrutet. Förstås, något annat vore ju helt stenålders. Men är det bara jag som blir stressad över tanken på all musik och alla filmer som står och hackar runt om i världen, pausade och bortglömda, spänt väntandes på att få rulla igång igen. Tick, tick, tick, tick, tick, tick...