Mary Toft var 25 år när hon 1726 lurade större delen av England att hon födde kaniner. Det hela ska ha börjat efter att Mary fick ett missfall som påstods orsakats av att hon en dag jagat ett par kaniner på ett fält. Kaninernas flykt ska ha skapat sådan längtan i Mary att hon fick missfall och blev besatt av de små ludna gynnarna. Hon tänkte på dem, drömde om dem, hela tiden, alltid. En sådan besatthet påverkar förstås och Mary påverkades alltså till den milda grad att hon födde kaniner istället för människor.
Det började med djurdelar, som uppvärmning antar jag. En kaninlever, ett par kattben, för att sedan accelerera till inte mindre än nio döda kaninbäbisar på en och samma dag. Födslarna av kaniner fortsatte, alltid dödfödda. Englands mest framstående läkare undersökte henne, tidningarna skrev om henne och folket fascinerades. För att göra en lite längre historia kortare så avslöjades till slut dock bluffen, det kom fram att Mary hela tiden själv, här ska du kanske sluta läsa om du är äckelmagad, hade fört in djuren/delarna i sig för att sedan låta dem bli förlösta.
När bluffen avslöjats hånades läkarna för att de varit så lättlurade. Veckan efter bluffen avslöjats hade också en trollkarl lagt till ett nytt trick på sin repertoar, han drog fram en kanin ur en hatt.
Och du som trodde att det var ett oskyldigt trolleritrick.
Rädd kanin. Och kall, och rädd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar