Asbest

Jag är inte händig. Igår skulle jag sätta upp en hatthylla. När det var gjort kunde skadegörelsen summeras till två borrhål mer än det var behov av, ett flertal hack på den nymålade väggen åsamkade av slintande skruvmejslar, sönderskruvade skruvar som inte gick att skruva hela vägen in då även borrhålen som kom att användas satt fel, bara mindre fel än de tidigare nämnda extrahålen. Just det, min frus arvegods i form av en väldigt fin glasskål gick också sönder av omkringflygande borrmaskinsdelar. Ett dagsverke som heter duga alltså.

Nu stannade jag inte där utan gav mig på knoddens tre lampor som skulle kopplas ihop till ett uttag. Detta lät sig göras anmärkningsvärt fritt från missöden. Varken bränder startades eller fingrar klipptes av till allas storögda förvåning. Upphängningen är förstås som ni kanske ser fortfarande ytterst improviserad, så den slutgiltiga upphängningen som komma skall, med allt vad det innebär av skruvar som ska upp i taket and what not öppnar dock för framtida möjligheter till smärta, ilska och ond bråd död. Som en cliffhanger för mig själv, spännande.