Asbest

Från ett besök på kolmården, eller om det var Eskilstuna djurpark, när jag var liten. Minns jag speciellt en händelse. En inhägnad med stora varningsskyltar runt, varningsskyltar som skrek ut att där fanns världens farligaste djur. Inhägnaden var en sådan där man står vid en stor glasvägg och tittar ner på ett landskap som ligger ganska långt under nivån man själv står på och därmed omges av höga murar.

När jag närmade mig glasväggen med hjärtat i halsgropen för att se världens farligaste djur, märkte jag att det var väldigt skitigt där inne. Tomflaskor, trasiga plastpåsar. Diverse människoskräp alltså. Och visst, när lilla jag når fram till glasväggen så släcks min rädda entusiasm i samma stund som mina glasskladdiga små barnhänder träffar glasväggen och jag tittar ned på människan, med ett ganska ovanligt sommarjobb, som sitter i en trasig soffa där nere.

Människan som världens farligaste djur alltså, det kanske stämmer. Om man väljer att ignorera de riktigt farliga det vill säga.