Asbest

Drömde att löpsedlarnas rop om nakenshock syftade på att tidningarnas innehåll var utbytt mot tonårspoesi. Sympatiskt initiativ, tänkte jag.

Ack, att lämna dig, du kära,
Men jag måste, måste ju.
Tysta steg mig framåt bära
Genom skogens mörker nu.
Luna lyser genom snåren,
Zefyr viskar: Lev och njut!
Och från björkars slöjor går en
Balsamdoft i natten ut.

Vilket bad för blod, som bränner,
Denna svala natt beskär!
Såsom aldrig förr jag känner
Och förstår, vad lycka är:
Vilken natt! Men ack, hur gärna
bytte jag ej bort ändå
Tusen slika månskensnätter
För att en av henne få!